Text: Anne Teir-Siltanen
Ellen Strömberg lärde sig läsa redan som fyraåring och hon njöt av den kunskapsmakt läsningen gav henne. Hon beskriver sig som en besserwisser som snabbt lärde sig att briljera med det hon lärt sig i böckernas värld.
– Att beskriva mitt förhållande till böcker är svårt, det är som att jämföra förhållandet till luft. Jag omger mig med böcker och har alltid gjort det. Jag jobbar med att läsa och skriva, men det är också mitt största intresse. Det var generande då jag som vuxen insåg att böcker inte är så allmänmänskligt. Jag trodde att alla hade en bok på gång, men nu har jag insett att alla inte gillar böcker, säger Strömberg.
En bokvän läser mycket, också för att hålla koll på kollegorna. Varierat, nyutkommet och finlandssvenskt. Strömberg försöker också bli bättre på att läsa böcker av icke-västerländska författare, men säger att hon måste tänka aktivt på att välja sådana. På sin blogg listar hon de böcker hon läst och fäster ett hjärta på de hon tyckt extra mycket om. Under fjolåret blev det totalt 75 böcker. Rekordet är 140 böcker på ett år, men det var före smarttelefonens tid.
Böcker som tröst
Ellen Strömberg läser för att bli underhållen och stimulerad, men också för att ta del av andra kulturer och förstå andra människor.
– Det är så lite man hinner göra under ett liv. När jag läser tar jag mig an andra liv, säger Strömberg.
Läsning kan också vara avkopplande. Men en bok i sig är inte avkopplande, utan det som avgör är innehållet och vilket livsskede man befinner sig i just då.
– Jag började nyligen med Mirja Sarkolas Mitt kapital, en välskriven bok om vardagsekonomi. Men just nu blev det för mycket för mig, så den fortsätter jag med vid ett annat tillfälle. För att boken ska kunna minska på stressen behöver Strömberg varva ner en stund och komma in i en bra läsrytm. Först när läsningen har ett bra flyt kan den ge avkoppling.
Boken fungerar även på nedstämdhet och svåra känslor.
– När jag mår dåligt eller behöver tröst läser jag något lättläst, ofta en äldre flickbok. Det måste vara en bok som jag inte ser någon prestation i, en bok som är långt ifrån min egen genre, säger Strömberg och nämner Lottaböckerna och Astrid Lindgrens Kerstin och jag.
– Jag behöver inte läsa hela boken, men jag läser en stund. Att skriva böcker kan också vara avkopplande – eller riktigt stressigt.
– När jag har flyt i skrivandet är det avslappnande, det bara kommer utan att jag tänker på det. Att skriva barnböcker är ofta mer lustfyllt, medan romaner ofta har en lång startsträcka när idén växer fram i huvudet. Men även när skrivandet är som sämst och mest stressigt är det bättre än alla andra jobb jag haft.
En egen bokcirkel
Ur det stora intresset för böcker och berättelser uppstod idén att starta en egen bokcirkel. Strömberg efterlyste likasinnade via Facebook och nio personer hängde på. I tre år har gruppen träffats och med tiden har de blivit ett sammansvetsat gäng. Den äldsta är nybliven pensionär och den yngsta har just fyllt 25. Gruppen träffas varje månad hemma hos en av deltagarna. Oftast har alla läst samma bok. Men det har också hänt att man valt en valfri bok av en specifik författare som till exempel nobelpristagaren Olga Tokarczuk.
– En gång läste vi alla olika Harlequin-romaner. De visade sig nämligen att ingen av oss hade läst en Harlequin, men alla ”visste” ändå vad det var för något, säger Strömberg och skrattar. De diskuterar böcker, men också en massa annat. Träffarna är lekfulla, men Strömberg rekommenderar ändå att någon håller i diskussionen, även om det sker med så lösa tyglar som möjligt.
– Läsning är bra avkoppling, men det blir motsägelsefullt om man läser enbart i syftet av att uppnå en nyttoaspekt. Det viktigaste är att hitta det man själv gillar, säger Ellen Strömberg.
Texten är en del av bokcirkelkampanjen En bokälskare har alltid sällskap. Läs mer om kampanjen här och starta en bokcirkel i samarbete med SFV!
