91402.jpg

Aja Lund vinner Solveig von Schoultz-tävlingen

26.10.2024 kl. 14:29
Sammanlagt 151 diktbidrag skickades in till SFV:s skrivtävling för över 30-åringar, Solveig von Schoultz-tävlingen. Första pris går till Aja Lund, Jakobstad.

På bilden från vänster, Sofia Östman, hedersomnämnande, Sandra Holmqvist, hedersomnämnande, Aja Lund första pris, Sofia Rönn, andra pris, Lotta Djupsund, tredje pris.

Första priset på 5 000 euro ges enligt tävlingsjuryns motivering för Lunds feministiskt och erotiskt kryddade diktsvit ”Lustkväde till landsbygden”, som vildsint öser på med extra allt, inom ramen för ett noga tyglat och träffsäkert poetiskt formspråk.


Andra pris på 3 000 euro går till  Sofia Rönn i Skaftung och 
tredje pris på 2 000 euro gick till Lotta Djupsund, Helsingfors/ Vasa. 

Ett hedersomnämnande tilldelas Sandra Holmqvist i Vasa. Sandra Holmqvist fick ett hedersomnämnande i Arvid Mörne-tävlingen, år 2020.

Ett hedersomnämnande tilldelas också Sofia Östman i Bennäs.

Juryns ordförande Adrian Perera berättar att årets tävling var mycket intressant – inte bara vad gäller återkommande teman utan också hur svårt det var att välja en vinnare.

– Som begrepp verkar ordet “poesi” väcka associationer till en äldre tid, det blir lätt parrim och ålderdomliga formuleringar som “ty” och “ehuru” och romantisering av naturen. Sånt förekom bland årets 151 tävlingsbidrag, men rent tematiskt kan man ändå säga att årets kull kände en stark vemod: det var många brustna hjärtan och mycket oro.

Enligt Perera har det direkta tilltal som figurerar i sociala medier letat sig in i poesin, vilket inte alltid är till diktens fördel.
– En svår livssituation är inte automatiskt stor konst och intrycket blir lätt bittert. Med det sagt har årets vinnare visat att de kan skapa tankeväckande, rent av komiska strofer ur ett tungt stoff och kan känna sig stolta.

I juryn för Solveig von Schoultz-tävlingen satt författaren Adrian Perera, författaren Malin Kivelä och litteraturvetaren Yasmin Nyqvist.  

 

Läs vinnardikterna här

Juryns motiveringar


Första pris, 5000 euro, tilldelas Aja Lund, Jakobstad, som i sin feministiskt och erotiskt kryddade diktsvit ”Lustkväde till landsbygden” vildsint öser på med extra allt, inom ramen för ett noga tyglat och träffsäkert poetiskt formspråk. I Lunds sammansvetsade landsbygdsburlesk läggs förr och nu, ruralt och urbant i lager på lager, när diktjaget likt mången människa av idag flänger mellan staden och landet, och frågar sig om man ska bo där det växer eller där man växer. 
 
Andra pris, 3000 euro, tilldelas Sofia Rönn, Skaftung, för en anonym diktsvit som på ett sjungande melodiskt språk frambesvärjer en stark kroppslig förbindelse till jorden, kanske den ärvda, och naturen omkring den. Dikterna pendlar mellan en lustfylld önskan om att ge sig hän, uppgå och tillhöra, och den mörka insikten om att vara fångad av en jord som ”rej [ha] tvinna järntrån/ som en ring runt fingri mett”.

Tredje pris, 2000 euro, går till Lotta Djupsund, Helsingfors, för åtta dikter utan titel. I denna trevande, prövande diktvärld spränger vardagens detaljer in i det eteriska med diamantens skärpa. Glidandet mellan det som sinnena kan förnimma och det omöjliga är sömlöst, spelet med mellanrum, avstånd och luftighet sker sällsynt intagande. Tillstånd som tidigare inte haft namn döps. Iakttagelserna är färska som snöflingor som FLYGER RAKT IN I MUNNEN. 

Ett hedersomnämnande går till Sandra Holmqvist, Vasa, för diktsviten Mythologie moderne. I denna läckra, fantasieggande och både narrativt och formmässigt stringenta diktsvit möter vi mytologiska naturväsen i uppdaterad form: Menninkäinen på bussen på väg hem från kontoret, huldran med ena halvan av ansiktet uppsminkat på Instagram, näcken som motvillig badvakt. Också de här dikterna kretsar kring en längtan efter naturen och ringar skickligt in livets krav på varje väsen: suget efter att fånga allt man kan ur det närmaste man kan komma.

Ett hedersomnämnande går till Sofia Östman, Bennäs, för den anonyma diktsviten som inleds med “Jag är örnen som kommer till dem som försöker ta något som inte är deras”. Med otrolig fingerkänsla och val av skrivdon lyckas Östman skapa en atmosfär av psykisk ohälsa och livskraftig – för att inte glömma – lekfull bitterhet. En svit som tagen ur en 70-årings feberdrömmar.