91401.jpg

Felicia Sarling vinner Arvid Mörne-tävlingen

26.10.2024 kl. 14:26
Sammanlagt 136 diktare tävlade i år om vinsten i SFV:s skrivtävling för under 30-åringar, Arvid Mörne-tävlingen. Första pris går till Felicia Sarling, hemma från Åland, bosatt i Uppsala.

På bilden, från vänster: Ida-Maria Sola, hedersomnämnade, Felcia Sarling, första pris, Vivi Lindberg, andra pris, Mattias Wingren, tredje pris.

Första priset på 5 000 euro ges enligt tävlingsjuryns motivering för den drivna och suggestiva diktsviten "Kap Cavella", som ger prov på lyrikens förmåga att i elliptisk form kommunicera komplexa känslor och erfarenheter.

Andra pris på 3 000 euro går till Vivi Lindberg, bosatt i Helsingfors och tredje pris på 2 000 euro gick till Mattias Wingren, Vasa.

Varsitt hedersomnämnande tilldelas Sonja Lindstedt, Åbo och 
Ida-Maria Sola från Åbo.

Många av årets bidrag kretsar kring teman som hör ungdomen till, förändringsprocesser, relationer och identitetssökande. Effekterna av den tekniska utvecklingen, samhällets pressande krav och oro inför framtiden är också några av de ämnen som återkommer. 

– Ibland är språket och greppet konventionellt, men en glädjande stor del av skribenterna signalerar formell medvetenhet och strävan att förtäta språket. Vi får prov på centrallyrisk fördjupning, experimentlusta och genomtänkta speglingar av samtiden, säger Ralf Andtbacka, juryns ordförande.

– Arvid Mörne-tävlingen fortsätter att locka en stor mängd bidrag och att vaska fram sådana som var prisvärda var inte svårt denna gång. Det visar att tävlingen fortsättningsvis fyller en funktion som sporre och möjlighet för unga skribenter och mer allmänt som stöd för den finlandssvenska litteraturen, säger han.

Arvid Mörne-tävlingens jury bestod av författaren och förläggaren Ralf Andtbacka, litteraturvetaren och kritikern Fredrik Hertzberg och litteraturvetaren Kaneli Kabrell

Läs vinnardikterna här

Juryns motiveringar 

Första pris, 5 000 euro, går till Felicia Sarling, Uppsala, Sverige för ”Kap Cavella”, en driven och suggestiv svit som ger prov på lyrikens förmåga att i elliptisk form kommunicera komplexa känslor och erfarenheter. I fem förtätade dikter tecknas ett sammanhang präglat av såväl det trygga och familjära som det motsägelsefulla och ovissa. De exakta observationerna stärker upplevelsen av närvaro och förankring i en specifik miljö, en platsens poesi, men tilltalet är inte begränsande utan riktar sig till varje läsare som gör sig mottaglig för textens spänningar och nyanser.

Andra pris, 3 000 euro, går till Vivi Lindberg, Helsingfors, för diktsviten “Valar som sjunger och stjärnor som faller”. Här möter läsaren ett diktsubjekt som med en tricksteraktig Diva-energi rör sig genom sitt poetiska universum som består av hemliga förälskelser, kråkor i bröstet, Napoleon och en fisk som kallas Vånda. Med en suverän känsla för språk och stil balanserar Lindberg mellan det melankoliska, tragikomiska och bångstyrigt laglösa utan att någonsin tappa greppet om den lyriska integriteten. Istället blir läsaren gång på gång överraskad av den riktning dikterna tar. 

Tredje pris, 2 000 euro, går till Mattias Wingren, Vasa. Wingren utforskar i sin dystopiska diktsvit “Terminal” gränssnittet mellan människa och maskin, minne och mardröm, liv och utplåning. Konspiration, desinformation, “våldsam eskapism”. “Är detta/ vad vi väntat på?” frågar sig Wingren mitt i en rytmiskt säker, visuellt uttänkt helhet, där det utopiska avslöjar sig i en ändlös fascination för språket som en teknologi där vi möts och tar plats.  

Ett hedersomnämnande tilldelas Sonja Lindstedt, Åbo, för diktsviten ”Vad är fel på mig?”. Doomscrolling, koncentrationssvårigheter, bokstavsdiagnoser och utseendefixering är några av de ämnen som aktualiseras i Lindstedts tonsäkra och jargongspäckade dikter. Med humor, ironi och djupaste allvar beskriver diktjaget sin livssituation och håller samtidigt upp en kritisk samtidsspegel.

Ett hedersomnämnande tilldelas Ida-Maria Sola, Åbo, för en meditativ diktsvit där joggning står i centrum, och oro, förgänglighet och minnen av en brusten kärlek finns i periferin. Hur livet blev som det blev väcker förundran hos diktjaget, och själva springandet är ett sätt att försöka fly, men samtidigt ett sätt att höra till och bli en del av allt: “det är omöjligt att färdas och att gråta. det enda som hörs är ljudet av oss, som djur i kvällen, en flock fötter”.