.jpg)
När det föddes 987 axolotter till, kändes chanserna större att man skulle få ordning på skräpet i vattnet.
Emilia och Aron ville också få slut på nedskräpningen. De ville ha ett vattentalko.
Emilia och Aron var skolelever och gick på 4:de klass i Bemböle skola. En dag kom Emilia och Aron framför klassen och pratade och sade till sina klasskompisar; hjälper ni att få nedskräpningen att sluta? Jo, det vill vi, sa klassen!
Emilia och Arons fammo och fafa lånade sin båt, klassläraren kom med och hjälpte att köra och klassen åkte ut på havet. Barnens mammor och pappor hade gett pengar så barnen hade kunnat köpa en vatten-dammsugare. Barnen jobbade med den och alla axolotterna hjälpte till.
Barnen var ut och jobbade på havet i ett helt år runt. Dammsugaren var så liten, så varje dag skulle dammsugaren tömmas i sopbyttor. Och så blev ju sopbyttorna fulla. Men roskisbilen kom och tömde sopbyttorna och förde rosken till en fabrik. Sen lagade de nya saker av det i fabriken. Det blev blöjor år barnen, fotbollar och färgpennor. Det blev också nya Cocis- och Jaffa-flaskor till butiken. Det gick till så att man söndar rosken, mosar den och smälter den och gör nya saker med olika former. Maskinerna som gör det här är jättestora, det finns så mycket rosk. Hit behövs också många människor och jobba och det är ju bra, för då får dom ju mat.
Alla 987 axolotter och också den gamla var med och hjälpte till att städa vattnet. Det blir mycket gjort när det är så många med!
