Vid första anblick förefaller inbillning vara bildningens motsats. ”Du inbillar dig” kan vi utbrista om vi tycker att någon svamlar eller bara hittar på saker som inte finns. I dessa tider då fake news utgör ett ständigt hot är det klokt att vara på sin vakt.
Men inbillning kan faktiskt vara en kreativ förmåga, åtminstone om vi tänker på det som filosofen Immanuel Kant lade in i begreppet ”Einbildungskraft”. Förmågan att kunna föreställa sig olika tänkbara scenarier är viktig, inte bara då vi inhämtar kunskap, utan också då vi bedömer olika handlingsalternativ och deras sannolika konsekvenser.
Inbillningsförmågan, eller fantasin som vi är mer vana att kalla den, binder samman det förflutna med framtiden. Fantasin är både reproduktiv och produktiv; den hjälper oss att dra oss till minnes erfarenheter och sinnesintryck från det förgångna, med vars hjälp vi kan forma visioner om den framtid som vi vill försöka uppnå.
Vi är inte dömda att upprepa historiens misstag, även om det ibland kan kännas så.
Ibland hör man den cyniska kommentaren att det enda vi lär oss av historien är att vi inte tycks lära oss någonting av historien. Så illa behöver det emellertid inte vara. En viktig aspekt av bildning är att kunna lyfta fram resurser ur det förgångna, resurser som förmedlas genom personliga hågkomster, historieskrivning, konst och annan kultur. De här resurserna kan bestå både av inspirerande förebilder och av avskräckande exempel. Vi är inte dömda att upprepa historiens misstag, även om det ibland kan kännas så.
Visioner som är förankrade i den gemensamma historien undgår att bli luftslott, ”fantasifoster”. Men våra visioner behöver också vara förankrade i andra människors erfarenheter och behov här och nu, annars förblir de bara uttryck för våra egna subjektiva behov. Därför är fantasin nära besläktad med empatin: förmågan att leva sig in i en annan människas situation. Det förutsätter i sin tur en ödmjuk insikt om att mitt perspektiv inte är det enda rätta – tvärtom är mångfalden av perspektiv en rikedom.
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni göra för dem.” Så enkelt, och så svårt. Men en bra riktlinje för en bildningsresa med både moraliska, sociala, politiska och religiösa dimensioner.
Björn Vikström
Professor vid Åbo Akademi, tidigare biskop i Borgå
Texten publicerades som en kolumn i SFV-magasinet 2/2025
