1. Intro
Vår tid älskar överlevnadshistorier. En person eller grupp drabbas av kris och katastrof, och tar sig upp från dödsskuggans dal genom hård kamp och får slutligen lite fast mark under fötterna. Ett universellt, heroiskt narrativ som handlar om att studsa tillbaka till livet efter hårda prövningar och traumatiska upplevelser, skildrade i otaliga böcker, filmer och kulturella traditioner över vår planet.
Ordet resiliens betyder ordagrant ”att studsa tillbaka” (lat. re-silare). Ordet har odlats från början mest inom naturvetenskap och psykologi, men har senare tillämpats även inom andra discipliner. I en finsk kontext har ordet beskrivits med en mängd synonymer, såsom flexibilitet, elasticitet, duglighet, envishet, anpassningsbarhet och kristålighet.
Hur kan man tillämpa ett så mångtydigt och vagt begrepp på bildning och utbildning? När jag jobbat inom fria bildningen med två olika böcker under de senaste fyra åren – en om bildning och ekokrisen, och nu senast ett studiematerial om fredsfostran – har fenomenet resiliens studsat upp framför mina ögon i många referenser.
"Det är skäl att förhålla sig realistiskt till (ut)bildningens potential att bygga resiliens i relation till planetära hot och katastrofer."
Det är skäl att förhålla sig realistiskt till (ut)bildningens potential att bygga resiliens i relation till planetära hot och katastrofer. Kanske man hellre borde se bildningens insatser och riktningar som en del av en växande omställningsrörelse för ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet.
Tyvärr verkar denna omställning försenas och förhindras av diverse auktoritära och populistiska ledare, inte minst genom Donald Trumps andra entré som USA:s president.
2. BIildning som bygger resiliens – beredskap tillsammans
Vilka resurser finns för att bygga resiliens – från de små till de stora sammanhangen – genom folkbildande aktiviteter? Vi börjar med civil beredskap som är en viktig mänsklig och medborgerlig resurs individuellt och kollektivt.
Under oroliga tider ställs den militära beredskapen oftast i främsta rummet eftersom den yttre tryggheten först måste säkerställas i form av vapenarsenaler, gränsbevakning och militära allianser. Men hur sköts den inre tryggheten bland medborgarna? Och på vilka sätt kan folkbildande aktivitet öka resiliensen när det gäller beredskap?
Vi tar några exempel på beredskapsutbildningar i Finland och Sverige. Alla medborgare i Finland rekommenderas att delta i utbildningen 72 timmar som ger konkret information om beredskap att klara sig i tre dygn (72 h) i en störningssituation. Innehållet fokuserar främst på att skaffa materiella förråd, att klara strömavbrott och datastörningar, men deltagarna får också tips om hur man stärker sin psykiska kristålighet.
"Men hur sköts den inre tryggheten bland medborgarna?"
I Finland har regeringen i början av året lanserat dokumentet Säkerhetsstrategi för samhället som bygger på ambitionen att skapa resiliens på individ-, organisations- och samhällsnivå.
Finlands svenska Marthaförbund har aktivt varit med i det nationella beredskapsarbetet allt sedan starten 1899 och berättar på sina webbsidor vad var och en kan göra för att stärka tryggheten, inklusive det psykiska och sociala välbefinnandet:
- håll dig informerad
- förbered dig praktiskt
- stötta din omgivning
- delta i frivilligarbete
- förebygg ensamhet och
- prioritera din psykiska hälsa.
Marthamedlemmar uppmanas bland annat att delta i kurser och cirklar om beredskap, första hjälpen och hållbar livsstil, samt att stärka den sociala samvaron på förbundets mötesplatser och utveckla digitala färdigheter. Förbundet samarbetar också med myndigheter, erbjuder utbildningar, konsulteras om hushållens behov, påverkar beslutsfattare i jämställdhet, civilsamhället och inkludering.
På Åland ordnar medborgarinstitutet i Mariehamn (Medis) år 2025 en föreläsningsserie om civil beredskap genom kursen Tillsammans är vi starka – information om beredskap. Intressant är att man har föreläsare med olika kompetenser: en landshövding, en sjukhuspräst, en polis och en civilminister. På så sätt tacklar man det aktuella säkerhetsläget från olika håll. Åland har ju varit föremål för en bred säkerhetsdebatt under senare tid.
Beredskap handlar inte bara om myndighetsinformation som kommer utifrån. Genom Medis kan man skapa en plattform för att stärka den civila beredskapen genom att vara en inkluderande mötesplats för personer med olika bakgrund.
I Sverige finns Lottapodden som bland annat bygger på totalförsvar och demokratisk beredskap. Där har Sensus studieförbund skapat en studiecirkel kring demokratisk beredskap med följande teman: introduktion till demokratisk beredskap, grundlagar som ramverk för demokrati, rättsstaten som skyddar våra mänskliga rättigheter, våra demokratiska rötter, olika uppdrag i ett demokratiskt samhälle och slutligen temat att göra mer demokrati tillsammans.
Upplägget verkar typiskt svenskt men demokrati och mänskliga rättigheter är inte längre självklara i en otrygg värld. Bildning bygger resiliens genom att vi påminns om grundläggande värderingar som upprätthåller den inre och yttre säkerheten. Den röda tråden i exemplen på civil beredskap är att den egentligen alltid förverkligas tillsammans.
3. Bildning som bygger resiliens – tillit och dialog
I min senaste publikation om fredsfostran genom folkbildning hänvisar jag till den svenska tillitsforskaren Lars Svedberg som tillsammans med sina kolleger identifierat tre former av tillit:
- generell tillit – allmän tillit till de flesta människor
- partikulär tillit – tilliten till den man känner; familjen, vänner, bekanta
- lokalsamhällestillit – den sociala tilliten i lokalsamhället.
Frågan om tillit är central när vi talar om bildning som bygger resiliens. Vi vuxna är förebilder – på gott och ont. I många sammanhang påtalas det att vi vuxna som fostrare av barn och unga ska skapa trygga ramar, vara närvarande och vara goda förebilder. Tillit skapas av kärleksfull omvårdnad, gemensamt delad tid och uthålliga, trygga relationer.
Bilden krackelerar när vi ställer en utmanande fråga: Varför mår allt fler barn, unga och vuxna dåligt i våra relativt sett trygga nordiska samhällen? Frågan är mångbottnad och har inga enkla svar. Ett av svaren har man sökt i den digitala teknologiska utvecklingen som ger oss snabba dopaminkickar på olika skärmar och på sikt leder till en bristande förmåga till att anknyta till andra människor. Psykologisk forskning använder här begreppet epistemisk tillit, som kan ses som en fjärde form av tillit. På vilka sätt bygger bildande aktiviteter resiliens i form av tillitsskapande? Inte heller här finns det några lätta svar men jag vill föreslå följande: trygga och inkluderande rum som möjliggör mänskliga möten och dialog med låg tröskel.
I vår kommersialiserade tillvaro börjar öppna, trygga och offentliga rum vara alltmer sällsynta. Öppenhet betyder även risker för störningar – i centrumbiblioteket Ode i Helsingfors ordnade den högerextrema blåsvarta rörelsen en läsecirkel för sina medlemmar. Plötsligt uppenbarade sig en stor skara motdemonstranter i utrymmet, och polisen måste skingra alla deltagare från evenemanget.
"Jag vill föreslå följande: trygga och inkluderande rum som möjliggör mänskliga möten och dialog med låg tröskel."
Trygga och inkluderande rum är ingen självklarhet och det är uppseendeväckande att en fascistisk och rasistisk rörelse använder sig av en folkbildande metod – läsecirkeln. Incidenten leder till en reflektion – det räcker inte att ett offentligt rum är öppet om evenemanget bygger på inhumana värderingar och polariserande attityder som skapar otrygghet.
I det nyligen öppnade biblioteket i Kyrkslätt upplevde jag en positiv motsats till händelsen i Ode. Barn med olika kulturell och etnisk bakgrund lekte tillsammans i lekrummet, deras vuxna föräldrar lärde känna varandra och ungdomar spelade pingis i ett närliggande utrymme. Människor av olika åldrar lånade böcker och kunde välja mellan att dra sig tillbaka för en lässtund eller ta sig till det mysiga kaféet. Biblioteket hade blivit en trygg och tillgänglig mötesplats för alla!
Dialog är ett centralt verktyg i bildande verksamheter, med samma risker som exemplet från Ode. I min bok om fredsfostran gjorde jag en checklista som handlar om att sänka tröskeln, söka diversitet, skippa titlar, facilitera tydligt, beakta allas röster och skapa trygga rum.
En färsk pedagogisk metod, som bygger på tillit och dialog, har jag testat och utvecklat i olika kontexter. Det senaste exemplet är från en lärarfortbildning i planetär socialpedagogik, där deltagarna genomförde övningen Livets väv. Deltagarna grupperade sig stående i en spiralliknande formation i rummet och vi började med en stilla stund. Jag läste långsamt en text om tacksamhet och aktivism. Som facilitator hade jag två garnnystan, ett grönt och ett ljusrött. Det gröna garnet gavs från person till person från utsidan in till spiralens centrum, så att alla höll i den tunna garntråden med sina händer. Samtidigt skulle var och en kort svara på frågan: Vad gör mig tacksam?
När det gröna garnet nådde centrum av spiralen, bytte vi färg till ljusrött garn. Sedan startade det ljusröda garnet sin väg åt motsatt håll, inifrån ut, genom att tvinnas ihop med det gröna garnet. Frågan som var och en kort skulle svara på löd: Hur blir jag en aktivist? Denna enkla övning blev samtidigt en övning i att bygga resiliens. Den spiralliknande rörelsen, först inåt och sedan utåt, blev en kraftfull metafor och manifestation som skapade tillit och handlingskraft både individuellt och kollektivt, vilket kom fram i sammanfattningen av fortbildningen.
"Vi lever i en komplicerad värld med motstridiga budskap. Det är inte lätt att navigera utgående från sitt centrum."
4. Exit
Vi lever i en komplicerad värld med motstridiga budskap. Det är inte lätt att navigera utgående från sitt centrum, den moraliska kompass vars nålar påverkas av magnetismen hos jordens poler i Arktis och Antarktis. Också det är en form av polarisering.
Även det fria bildningsarbetet lever konstant i sociala, kulturella och ideologiska spänningsfält i olika tider. Den fria bildningens nationella dagar, som hålls i augusti 2025 i Kuopio, har valt som tema bildningsarbete i form av mental och andlig försörjningsberedskap. Frågan om bildningens potential att bygga resiliens är här ett genomgripande tema.
Nu kastar jag bollen vidare till alla som arbetar och deltar i bildande verksamheter inom formell utbildning, fria bildningens läroinrättningar och kultur- och föreningsverksamhet: Hur bidrar vi till att bygga resiliens genom bildning på olika nivåer?
Björn Wallén är ordförande för Fritt Bildningsarbete r.f. som är en samarbets- och lobbyorganisation för den fria bildningen i Finland. Björn har en lång arbetskarriär som folkbildare: lärare och direktor på Lärkkulla, rektor för SFV:s Studiecentral (Svenska studiecentralen) och författare av böcker om bildning varav den senaste, fredsfostran genom folkbildning, finns på SFV:s webbsida för projektet Bildningskraft.
Kom med på inspirationsträffen Gemenskap, demokrati och trygghet i en osäker tid med Björn Wallén och Maria Öst från Svenska Lottakåren den 10 april 2025 kl. 17.30–19.15 .
