Text och bild: Sebastian Dahlström
– I vårt samhälle finns väldigt starka krafter som gör att vi driver isär. Algoritmer, sociala medier, politisk polarisering och allt djupare samhällsklyftor gör att vi sluter oss i våra egna bubblor. Utvecklingen går inte åt rätt håll. Det finns ett stort behov av att bygga broar och hitta det gemensamma.
Det säger Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Genom sina populära föreläsningar, och sin bok Bubbelhoppa – en metod för att förstå andra, vill hon ge oss verktygen vi behöver för att kliva ur våra egna bubblor.
– Grunden i bubbelhoppandet handlar om kognitiv empati: att fokusera på det gemensamma, att föra dialog och undvika debatt, och att fortsätta vara nyfiken även när de egna åsikterna utmanas i grunden.
Med konsten som hjälpmedel
– Jag är väldigt inspirerad av Minna Salamis sensuösa kunskap, att sammanföra tanken, kroppen och själen. Bubbelhoppande handlar inte enbart om att förstå med hjärnan; rationalitet och logik behövs, men också estetik, känsla, kropp, lek och humor.
Emma Stenström är chef för Handelshögskolans forskningscenter för konst, kultur och företagande. Konsten är ständigt närvarande när hon undervisar studenterna i hur de kan vidga sina perspektiv utanför de egna bubblorna.
– Jag använder mig mycket av improvisationsteater. Det kan handla om en att möta olika roller som gestaltas av en professionell skådespelare. När studerandena hunnit längre och känner sig trygga med varandra kan de också få prova på att spela varandra.
De bästa bubbelhopparna är de som fått mycket övning
Att bubbelhoppa handlar mycket om personlig inställning, hur nyfiken man är på andra människor. Samtidigt är det en förmåga som i högsta grad går att öva upp, och de bästa bubbelhopparna är de som fått mycket övning.
– Bland studerandena på Handelshögskolan är det ofta första eller andra generationens invandrare som snabbast brukar inse nyttan med bubbelhoppande. Om man härstammar från ett utsatt område, eller kommer från en familj som saknar akademisk bakgrund, har man varit tvungen att bubbelhoppa hela livet.
Däremot kan metoden kännas främmande för dem som kommer från mer likriktade miljöer, vars familjer har bott i Sverige i många generationer. Emma Stenström ger ett exempel som motsvarar mångas bild av den typiska ekonomistudenten: en finance bro från ett svenskt elitgymnasium, som redan under studietiden har goda kontakter i affärslivet.
– De har ofta svårare att inse nyttan med att hoppa ur den egna bubblan och mindre intresse av att se världen ur någon annans perspektiv. Men också de inser med tiden att de bästa idéerna föds i blandade grupper.
Emma Stenström försöker själv hela tiden lära sig att bubbelhoppa bättre, säger hon.
Bubbelhoppa mellan samhällets olika sektorer och skikt
Emma Stenström föreläser om bubbelhoppande som metod också utanför Handelshögskolan. Hon möter mycket folk i näringslivet. Där är det ofta är cheferna som behöver träna mest på att bryta sig ur sina egna bubblor, medan folk på verkstadsgolvet brukar vara naturliga bubbelhoppare.
– De som jobbar närmast verksamheten brukar ha bäst förmåga att se olika perspektiv, eftersom de möter olika slags människor. Högre upp i organisationen är det ofta inte lika givet att folk har den förmåga som krävs. Chefer är ofta de som mest behöver bubbelhoppandet, men är sällan de som naturligt behärskar det bäst.
Emma Stenström säger att det finns mycket kraft att hämta ur civilsamhället. Föreningslivet och den fria bildningen erbjuder människor med olika bakgrunder en naturlig mötesplats. När det privata möter det offentliga finns god potential för bubbelhoppande mellan olika sektorer i samhället.
– Varje år i samband med Järvaveckan arrangerar jag ett möte mellan höga chefer i näringslivet och ledare inom det lokala föreningslivet. Näringslivet har mycket att lära av civilsamhället när det gäller ledarskap, inkludering, tillhörighet och engagemang.
Var och en av oss kan bubbelhoppa i vardagen
Emma Stenström säger att de flesta vet att vi skulle bli bättre på att förstå varandra genom rätt enkla interventioner. Samtidigt värdesätter vi inte den här kunskapen i tillräckligt hög grad.
– Om vi bara skulle bli lite mer intresserade av varandra, och att lyssna lite mer på andras rösteroch lite mindre på våra egna, då skulle vi nå så mycket längre.
Var och en av oss kan bubbelhoppa i det egna vardagslivet. Särskilt i de nordiska länderna, där fokus på individualismen är stark, kan vi gynnas av att sträcka ut en hand mot våra medmänniskor.
– Det kan handla om att prata med någon på bussen eller i affären, och försöka gå lite djupare än bara artighetsfraser och väder. Ett sådant möte kan visa sig vara avgörande. En annan sak vi alla kan göra är att engagera oss politiskt. Om man tycker att en levande demokrati är viktig är det bra sätt att själv vara och skapa dessa broar i samhället.
Ett bubbelhopp från Södermalm till Järva – och tillbaka igen
Jag frågar Emma Stenström hur hon själv är som bubbelhoppare, och får ett överraskande svar.
– Alla människor har olika starka behov av att tillhöra bubblor, och jag hör själv till dem som har ett väldigt starkt behov av mina egna bubblor. Jag tror det är orsaken till varför jag håller på med det här. Jag försöker själv hela tiden lära mig att bubbelhoppa bättre.
I bubbelhoppandets namn lämnade Emma Stenström lägenheten i Stockholms innerstad och flyttade till Järva tillsammans med sin man. Det blev en upplevelse som både krossade fördomar och gav nya perspektiv.
– Det förändrade hela min bild av förorten. Jag upplevde en enorm trygghet där, och var aldrig rädd trots att jag gick hem från pendeltåget mitt i natten.
Tre år senare gick ändå flyttlasset tillbaka till idyllen på Södermalm. Längtan till kulturevenemangen, kaféerna, möjligheten att cykla till jobbet och alla vännerna vann ändå till slut.
– Men jag kommer att ägna väldigt mycket av mitt arbetsliv åt att skapa broar från min egen bubbla till andra bubblor. Kanske jag kan bli ännu bättre på det nu när jag får hämta kraft av att bo i den bubbla där jag känner mig hemma.
