Man lär så länge man lever. Eller man lär så länge man har elever, som luttrade lärare säger.
De senaste utvärderingarna av lärresultaten i våra grundskolor ger anledning till en hel del oro. Men Nationella centret för utvärderingar ser också ljuspunkter. En är att de visar
lärareffekten: elever till lärare som jobbat mer än tio år i yrket har genomsnittligt bättre resultat. Den lärande läraren utvecklar sin undervisning, både enskilt och tillsammans med kollegerna.
Vi finländare är med fog stolta över våra högutbildade lärare. Vår lärarkår jobbar därtill i ett skolsystem som är byggt med tilltro som murbruk: rektorerna har tilltro till lärarna, bildningsdirektörerna har tilltro till rektorerna, och utbildningsstyrelsen har tilltro till hela kåren.
Det här är något som fortsatt väcker förvåning utomlands. Pedagoger på studiebesök i Finlands utbildningssystem – PISA-turister brukar de kallas – undrar hur kontrollsystemen ser ut. Själva är de vana och ofta ganska trötta på den biten av det dagliga värvet. Att Finlands skolor saknar sådant brukar upplevas som oerhört inspirerande.
Eller som en av dem skrev i brevet hem till USA:
Istället för kontroll, konkurrens, stress, standardiserade tester, skärmbaserade skolor och uppluckradekvalifikationer för lärare, varför intepröva värme, samarbete och högprofessionell lärarledd uppmuntran och bedömning.
Lärarkåren är en av landets viktigaste resurser, och att många lärare övervägt att byta yrke är en alarmsignal. När SFV jobbar för välbefinnande inom utbildningen är därför både elever och lärarkår målgrupper för verksamheten och de projektstöd SFV beviljar.
Lärorikt, SFV:s webbsajt för pedagogik och lärande, publicerade en temahelhet om skolledarskap. I sitt inlägg betonar professorn i pedagogik Michael Uljens den tilltro finländska makthavare har till det pedagogiska ledarskap som utövas av lärare, rektorer och bildningschefer. Detta möjliggör en levande dialog och gör Finland välrustat för de utmaningar vi ställs inför, skriver Uljens, och efterlyser möjligheter till fördjupning och problematisering. Han kommer också med ett konkret förslag: låt rektorer få disputera i pedagogiskt utvecklingsarbete i samråd med kommunen.
Det här är ett alldeles utmärkt förslag, som kan utvidgas. Våra lärarrum är bokstavligen fulla av forskningsfärdighet, men att som lärare börja forska är krångligt vad arbetsbilden och ekonomin beträffar. Klassrumsnära forskning och forskande lärare är såväl begrepp som praktik i flera andra länder, dock än så länge inte i Finland.
Läraren som ser sitt arbete som ett kall hur förutsättningarna än ser ut är en förlegad bild som inte får finnas undermedvetet i utbildningspolitiken. Gör verksamhetsnära forskning möjlig för de lärare och skolledare som någon gång skulle vilja forska parallellt med det dagliga jobbet. Det skulle vara aktiv förvaltning av den kunskapsresurs som våra pedagoger är.
___________________________________________
Kolumnen av ordförande Wivan Nygård-Fagerudd ingick i SFV-magasinet 2/2023.