Nya dimensioner för begreppet bildning

Det finns människor som vill se en klar skillnad mellan begreppen utbildning och bildning. Skillnaden finns förstås om man enbart beaktar den sortens utbildning som leder till en yrkesexamen – det vill säga ett bevis på att man är kompetent på ett område där ens arbete inte sällan kan få livsavgörande konsekvenser. Vi kan ta som exempel läkare, elektriker eller ingenjörer.
Men om vi tänker på den utbildning som ges i skolor, högskolor och universitet och som inte direkt leder till ett yrke, så finns där ett starkt bildande element, och som jag är säker på att även ökat de senaste åren. Det är troligen en funktion av att grundutbildningen inte längre behöver vara den primära källan för en ung persons kunskapsinhämtning, till exempel för att stora kunskapsbanker finns fritt till­gängliga på nätet. Och av att man i ett sådant läge – där nätet glatt blandar även dubiösare kunskapskällor med de seriösa – blir tvungen att lära en ung person att även ställa sig kritiskt till informationsflödet och till sin kunskapsinhämtning. Det om något är bildning, och detta betonas också idag i alla våra läroplaner. Skolan handlar inte längre om att plugga detaljkunskaper; de allmänbildande aspekterna har idag fått företräde.
Men ungdomsbarometrar (se sidan 13 i SFV-magasinet) visar ändå att speciellt gymnasieelever är rädda för att göra ”fel” kursval. Ungdomarna upplever att kraven på dem ökat, och att ett val just nu i hög grad påverkar inte bara chanserna att komma in på högre utbildningar, utan även chanserna att under resten av livet klara sig bra. Men i själva verket har ju valmöjligheterna och möjligheterna att även ändra inriktningar eller byta jobbkarriärer aldrig varit större. I ett sådant lite motsägelsefullt läge betonas åter hur den fria bildningen, och bildningselementen i utbildningen kan vidga vyerna och öppna upp för riktig resiliens.

Läs SFV-magasinet 4/2022 här (PDF)