Så långt tillbaka som minnet bär har den trädgården varit mitt käraste tillhåll. Allra bäst har det varit när jag fått ströva omkring i bokträdgården tillsammans med någon annan. Min första samtalspartner var nog min mor. Så länge hon levde frågade hon alltid: Vad läser du?
Många av ungdomsårens viktigaste samtal handlade om böcker. Under de intensiva åren som småbarnsmamma fanns det inte riktigt tid för litteratursamtal, jag förde läsdagbok, men jag kände mig ensam med min läsning. Småningom lockades jag med i en litteraturcirkel. Den lever kvar ännu. En del har fallit bort, en del har kommit till, men vi fortsätter att träffas hemma hos varandra varje månad, år efter år.
Litteraturcirkeln är en organiserad form av boksamtal. Då står boken och läsupplevelsen i centrum. När jag berättar om min egen läslycka får läsningen en ny dimension. Då befäster jag på ett djupare plan de tankar som fötts under läsningens gång. När jag lyssnar till andras läsupplevelse uppstår ofta en associationskedja som ytterligare berikar läsningen.
För närmare trettio år sedan ville några av mina lärarvänner samtala om myternas betydelse i modern tid. Så grundades litteraturcirkeln Myteristerna. Vi anhöll av Svenska studiecentralen om understöd och köpte böcker som underlag för våra samtal. Självfallet räckte bidraget inte särskilkt långt, men det kändes seriöst att våra mytsamtal sponsorerades. En av bäckerna vi köpte var Maria Bergom Larsson: Nedstigning. Texter kring en myt.
Fortfarande samlas vi till myteri, fastän det blivit allt glesare mellan träffarna och vi har för länge sedan slutat att be om bidrag. Mest använder vi oss av bibliotekets utmärkta service. För några månader sedan samlades vi för att diskutera Nobelpristagaren Ishiguro och romanen Begravd jätte.
När jag gick i pension övertog jag en litteraturcirkel som drivits inom Kyrkslätt medborgarinstituts ramar. Deltagaravgiften steg emellertid för varje år som gick och snart kändes det som en för hög tröskel. Jag bestämde mig för att avstå från all byråkrati och grundade litteraturcirkeln Läslampan som en del av bibliotekets verksamhet. Jag fick naturligtvis inget arvode, men jag fick någonting mycket värdefullare: jag fick nya vänner och många goda boksamtal. Under en tid sorterade verksamheten också under Svenska studiecentralen. Jag köpte reaböcker för bidraget vi fick och så lottades böckerna ut bland deltagarna.
För tillfället genomgår Kyrkslätts bibliotek en stor renovering. Vi har inget mötesrum i centrum, men en gång i månaden tänds Läslampan hemma hos mig. Vi samlas i varm gemenskap för att berätta om våra läslyckor. Jag brukar inleda med att presentera en författare eller en bok grundligare. Jag har alltid presenterat den nya Nobelpristagaren. Resten av tiden berättar deltagarna om någon bok de läst sen senaste träff. Vår viktigaste princip är att ingen måste berätta. Det är fullkomligt i sin ordning att bara lyssna.
Det finns bokälskare som tycker det är svårt att berätta, de säger att de så snabbt glömmer vad de läst. Många har börjat skriva läsdagbok för att de verkligen vill dela med sig. Vi njuter av att lyssna på varandra, vi antecknar nya lästips. Jag har fått fatt i många pärlor som skulle ha gått mig förbi om inte en entusistisk bokvän sagt: Läs den här boken! Den är så otroligt fin! En bokvän sa: Läs den här boken och berätta om den nästa gång, så jag vet vad jag läst.
Vid nästa träff har vi kanske gemensamma läsupplevelser att spinna vidare på. När vi fått en svenskspråkig Finlandiapristagare brukar många köpa den boken till jul. Då diskuterar vi just den boken i januari eller februari. Jag glömmer aldrig den Läslampan då vi diskuterade Där vi en gång gått av Kjell Westö eller Ulle-Lena Lundbergs Is.
Senaste oktober gick vi tillsammans på Svenska Teatern och gladdes åt en fantastisk Topeliuskväll. I februari firar Läslampan sin egen Runebergsfest hemma hos mig. I sommar planerar vi att besöka Själö, för vi har fördjupat oss i Johanna Holmströms Själarnas ö.
Det finns inga gränser för vad en litteraturcirkel kan hitta på och det lönar sig att höra sig för med SFV:s studiecentral vilka möjligheter det finns att få verksamheten subventionerad. Litteraturcirkeln gör läsupplevelsen rikare och vänrelationer djupare.
Bidrag för studiecirklar
- En studiecirkel är en unik och universell metod för lärande i grupp.
- En studiecirkel kan vara allt från en bokcirkel till en grupp som hantverkar, renoverar eller motionerar. Innehåll, tider och mötesplatser kan fritt ordnas av den som startat cirkeln. En studiecirkel kan startas av en privatperson eller en förening.
- Cirkeln beviljas statsbidrag av SFV då den uppfyller följande villkor:
- Cirkeln har minst fem deltagare som träffas under minst 10 cirkeltimmar (à 45 minuter).
- Cirkeln redovisas efter 20 cirkeltimmar.
- Kostnaderna för cirkeln är godtagbara och verifierade. År 2019 är statsbidraget max 100 euro/studiecirkel.
