Majoriteten av de finskspråkiga finländarna betraktar svenskan som en fast del av det finländska samhället och kulturen. Man upplever också att svenskakunskaper är viktiga med tanke på de nordiska relationerna, och majoriteten av medborgarna stöder i princip också service på svenska. Men i konkreta frågor delas de finskspråkiga grovt taget i två läger.
Hälften av de finskspråkiga upplever till exempel att de inte haft någon som helst nytta av det svenska språket, och också kravet på att studera svenska möter motstånd. Attityderna över hela linjen påverkas tydligt av hur bra de egna svenskkunskaperna är, och hur täta kontakterna till de svenskspråkiga är. Goda språkkunskaper och mångsidiga kontakter förstärker den positiva attityden. Den stereotypa uppfattningarna om de svenskspråkiga som ”bättre folk” är också något mer sällsynt bland personer som möter svenskspråkiga i sin vardag.
Attitydklimatet har förändrats
En jämförelse med tidigare undersökningar visar att det inte skett några väsentliga förändringar i attityderna till svenskan och de svenskspråkiga under de senaste åren (2013–2017). Attitydklimatet har visserligen blivit skarpare, men det handlar alltså inte enbart om att sannfinländarna, med sin kritiska inställning till svenskan, kom i regeringsposition. Undersökning visar också, att sannfinländarnas attityd till svenskan och de svenskspråkiga enligt alla mätare är mer negativ än attityderna hos de andra partiernas anhängare, inberäknat Blå framtid, som lämnat sannfinländarna.
Förändringarna har till största delen skett under en längre period. Jämfört med situationen för tio år sedan anser till exempel allt färre att Finlands ledande politiker skall behärska det svenska språket, och att tjänsteinnehavare skall behärska svenska. En svagare officiell ställning för svenskan har alltså börjat få allt större social acceptans.
Generationsskillnader
Bland de äldre åldersgrupperna betraktas svenskan fortfarande som en väsentlig del av det finska samhället och av landets kultur. Bland de yngre åldersgrupperna är detta tänkande inte längre någon självklarhet. En förklarande orsak kan vara de förändrade utbildningskraven. Från år 2005 har det varit frivilligt att skriva svenska i studentexamen, och allt fler ungdomar, särskilt pojkar, låter bli att skriva svenskan. När kontakten till ett språk försvagas blir också attityderna till språket mer negativa. Så som också resultaten av undersökningen visar, är det svararens språkkunskap som påverkar attityderna mest.
Det finns också ett klart samband mellan negativa attityder och få eller inga kontakter till svenskspråkiga finländare. Fyrtio procent av de finskspråkiga finländarna har inga som helst kontakter med svenskspråkiga eller det svenska språket.
Andra undersökningar har visat att det svenska språket inte hör till de samhälleliga sakfrågor som bekymrar finländarna mest, trots att frågan nog delar åsikterna. Men för de svenskspråkiga är språkfrågorna däremot livsviktiga. Politiseringen av språkfrågan präglar uttryckligen de svenskspråkigas upplevelsevärld, men de finskspråkiga har svårt att känna igen denna oro. Tvärtom tänker många att de svenskspråkiga har det utmärkt ordnat, kanske till och med allt för bra.
Umgänget måste förstärkas
De finskspråkiga bär också på förhållandevis mycket fördomar. Nästan hälften av dem tänker, att de svenskspråkiga vill hålla sig för sig själva och isolera sig från den finskspråkiga befolkningen. Forskarna föreslår mer umgänge för att råda bot på detta, eftersom också personer med svagare språkkunskaper eller få svenskspråkiga kontakter förhåller sig mycket positivt till ett ökat umgänge över språkgränserna. En stor del av de finskspråkiga skulle vilja lära sig svenska bättre, och det finns ett stort intresse för tvåspråkiga skolor. Om finsk- och svenskpråkiga skulle ha mera att göra med varandra kunde också intresset för att lära sig språket öka. Skolorna kunde till en början utöka sina försök med elevutbyte, där finskspråkiga elever vistas i en svenskspråkig miljö och vice versa.
